Några tankar om uppryckandet

Jag kan minnas när min syn på aposteln Petrus förändrades. Jag hade alltid föredragit den mer resonerande aposteln Johannes framför Petrus, som tycktes sakna innan Anden föll på honom urskiljning och trofasthet; men innan Anden föll på honom och fullkomligt förvandlade honom, så finns det en fråga som han ställer till vår Herre Jesus Kristus som förändrade min syn på honom. Jag minns när jag läste det i mitt grekiska Nya Testamente hur den slog mig, hur frågan från Petrus var så ömsint och så frågande, som ett barn.

Κύριε, ποῦ ὑπάγεις; (Herre, vart går du?; Johannes 13:36).

Det är nästan så att man höra Petrus fråga vår Herre, som precis har berättat att dit han går dit kan de inte komma, än. Det är vad som orsaken till Petrus fråga. Och även om Petrus bedyrar att han är redo att ge sitt liv för Herren Jesus redan i nästa vers. Han älskade Herren och han lovade för mycket. Vi gör det ibland, lovar Herren för mycket. Men Skriften varnar oss för att lova Herren för mycket. Det vi lovar måste vi också genomföra, våra löften till Herren måste vi hålla. 

Men när jag läste orden som Petrus sa till vår Herre då kunde jag för första gången identifiera mig med Petrus som här visar på en så stor sårbarhet, Herre, vart går du? Jag vill inte att du ska försvinna. Hur ska jag någonsin kunna leva utan dig (jag tror det är tydligare om du läser den grekiska texten). Lärjungarna hade nog ännu inte förstått hand ord:

Dock säger jag eder sanningen: Det är nyttigt för eder att jag går bort, ty om jag icke ginge bort, så komme icke Hjälparen till eder; men då jag nu går bort, skall jag sända honom till eder. Och när han kommer, skall han låta världen få veta sanningen i fråga om synd och rättfärdighet och dom: i fråga om synd, ty de tro icke på mig;i fråga om rättfärdighet, ty jag går till Fadern, och I sen mig icke mer; i fråga om dom, ty denna världens furste är nu dömd. Jag hade ännu mycket att säga eder, men I kunnen icke nu bära det. Men när han kommer, som är sanningens Ande, då skall han leda eder fram till hela sanningen. Ty han skall icke tala av sig själv, utan vad han hör, allt det skall han tala; och han skall förkunna för eder vad komma skall. Han skall förhärliga mig, ty av mitt skall han taga och skall förkunna det för eder (Johannes 16:7-14).

När Anden kom förvandlade han Petrus i djupet, fullkomligt. Men det var inte det som var mitt ämne, mitt ämne är uppryckandet. När jag var barn så predikades uppryckandet, så är det inte i dag, läran om uppryckandet tycks mer kategoriseras som en villolära. Det är en sorglig utveckling.

Herre, vart går du? Det var Petrus fråga, varpå Jesus svarar honom, dit jag går kan du inte följa mig nu, men senare ska du följa mig. Det är här Petrus lovar för mycket. Men så säger Jesus, "I min Faders hus äro många boningar; om så icke vore, skulle jag nu säga eder att jag går bort för att bereda eder rum. Och om jag än går bort för att bereda eder rum, så skall jag dock komma igen och taga eder till mig; ty jag vill att där jag är, där skolen I ock vara." Vad tror vi det här betyder egentligen. Tror vi Herren hittar på för att trösta lärjungarna? Bedrar han alla de som följer honom?

Han talar om att bereda plats i himlen för de sina. Inte i nya Jerusalem, inte i tusenårsrikets Jerusalem utan i den himmel där Fadern nu bor. Och han går bort för att bereda plats för oss och han lovar att han ska taga oss till sig så att vi ska vara där han är. Jag tycker det är en väldigt tydlig text som bekräftar doktrinen upp uppryckandet. Låtom oss finna tröst i dessa ord. Det finns många fler texter som bekräftar uppryckandet, men när jag läste den här texten häromkvällen så var den väldigt tydlig för mig att Jesus Kristus kommer för att hämta hem sin brud.